Growling i Njudungsgymnasiets aula

En tjej i eldrött hår intar scenen ihop med två killar med gitarr och bas. Killarna börjar plocka på strängarna lätt, lugnt och melodiskt. Sen drar allt igång och trumhinnorna är nära att spräckas.

Brutal growling, ett sorts bröl, blandas med silvertunna toner. Det är System of a downs låt Im so six som framförs av ensemblegruppen som går estetlinjen på Njudungsgymnasiet. 
Publiken sitter. Ensemblegruppen rockar. Ingen lämnas oberörd i aulan. Tonerna letar sig in i kroppen och bjuder på både chock och gåshud. På scenen byts eleverna av och framför olika låtar.

Valfri låt
Ensemblegruppen spelar två konserter varje termin. Innan har de alltid fått en genre att hålla sig till. Den här gången fick de välja vilken låt de ville. Helst skulle det vara en låt som visade hur de har utvecklats. För Jessica Taylor,  17 år, var det låten Babylove av Mothers finest som fick visa hennes framsteg. 
- Den låten har så mycket i sig, det är en väldigt hög låt för mig och är allmänt svår. 
Förutom Jessicas låt blandas musik från alla genrer, det blir lite Veronica Maggio, Bon Jovi, Rihanna och Muse. Det är inga små pojkar och flickor som står på scenen, det är unga män och kvinnor som intar publikens trumhinnor och ger gåshud på köpet.  

Väntar på betyget
En kille med ljusrosa elgitarr går in på scenen. Han börjar på ackorden till Bon Jovis Bed of roses. Och han gör det bra.
Framför oss står ungdomar som är på väg någonstans. De äger scenen, de dansar, hoppar och har kul.
- Jag var jättenervös, speciellt eftersom mamma och mina släktingar satt i publiken.
Nu när konserten är över tycker Jessica att det känns bra, nu väntar hon bara på betyget och hoppas på det bästa.